Chelsea, London

Det är oerhört dyrt att bo i Chelsea, denna trevliga men trendiga stadsdel söder om Westminster och Kensington. Vid Sloane Square hängde på 70-, 80- och 90-talen de rika och bortskämda överklassungdomarna på inneställen och begreppet Sloane Ranger föddes. Prinsessan Diana var en av de som tillhörde gängen kring Sloane Square innan hon gifte sig med prinsen av Wales. Även prinsessan Kate, som är gift med Dianas son William, brukar nämnas som en tidigare Sloane Ranger.

Men Chelsea är så mycket mer än Sloane Square. Om man följer den livliga gatan King’s Road en bit men viker av ner mot Themsen hittar man många mysiga och lugna miljöer. Chelsea var länge en liten by som var separerad från själva London via stora träskområden. Det var först när dessa träsk torrlades och bebyggdes på 1800-talet som Chelsea blev mer tillgänglig för londonborna. Träsken fick namnet Belgravia och här byggdes vackra stadshus för de välbeställda. Tv-serien ”Herrskap och tjänstefolk” utspelades kring Eaton Place i Belgravia. De stora ståtliga enfamiljshusen är idag för det mesta uppdelade i lägenheter.

När Chelsea blev en mer naturlig del av London under drottning Viktorias tid började bohemer och konstnärer att flytta hit. Miljön var fortfarande mer lantlig än inne i staden och förmodligen var det billigare att leva här. Konstnären James Whistler fann många motiv nere vid Themsen och författaren Oscar Wilde skrev bland annat Dorian Grays porträtt medan han bodde i Chelsea. Historikern Thomas Carlyle bodde inte långt från Cheyne Walk och man kan besöka hans hus som är bevarat.

Cheyne Walk är en gata precis intill Themsen och den har ett romantiskt skimmer över sig. Idag löper gatan invid den hårt trafikerade Chelsea Embankment men man kan fortfarande få en uppfattning från den tid då det var idylliskt att bo här med utsikt över floden. Gatan förekommer i otaliga böcker, bland annat i Elizabeth Georges kriminalserie om Lynley där Deborah och Simon St James bor i ett av husen. I verkligheten har många kändisar bott på gatan, förutom Whistler exempelvis Elizabeth Taylor, Dante Gabriel Rossetti, Bertrand Russell, Ian Fleming, Keith Richards samt Mick Jagger tillsammans med Marianne Faithful.

Namnet Cheyne Walk härstammar från släkten Cheyne som ägde området fram till början av 1700-talet. Lady Jane Cheyne, född Cavendish, levde på 1600-talet och var poet och författare. Hon var barnbarnsbarn till Bess of Hardwick vars öde vi berättar om i vår bok. Bess var en stark kvinna som tog makten över sitt eget liv och klättrade högt på samhällsstegen.

Jane levde i den oroliga tid som pågick under inbördeskriget mellan parlamentariker och rojalister. Medan hennes far fick fly till Frankrike efter att rojalisterna förlorat ett viktigt slag, stannade Jane och hennes systrar kvar för att försöka ta hand om familjens egendomar. Parlamentarikerna ockuperade så småningom själva herrgården ett tag innan rojalistiska trupper övertog det igen. Inbördeskriget tog slut 1649 när kungen Karl I avrättades och Oliver Cromwell tog makten. Janes far blev officiellt en förrädare i landsflykt medan systrarna fick sitta i husarrest. Det var nu som Jane tillsammans med sin syster Elizabeth började skriva dikter och pjäser. Jane gifte sig med Charles Cheyne och flyttade till hans egendom i Chelsea. Efter att Cromwell dött och kung Karl II återinsattes på tronen, återvände fadern till England. Det år osäkert om lady Jane fortsatte att skriva efter hon gift sig och fött tre barn, men man vet att hon arbetade ideellt i sin församling i Chelsea och att hon lade ner tid och pengar bland annat på Chelsea Church. Jane dog 48 år gammal 1669.

Strax öster om Cheyne Walk ligger Chelsea Physic Garden, en oas med lång historia. Bakom murarna finns en botanisk trädgård som anlades 1673, då för att odla medicinalväxter. Trädgården är i stort sett öppet varje dag förutom lördagar. Vi besökte den i december då man höll julmarknad i ett stort tält. Utbudet bestod av hantverk och mat. Barn från närområdet sjöng julvisor och föräldrarna stimmade omkring med kameror i högsta hugg. Det var en rolig upplevelse.

Fortsätter man ytterligare österut finner man parken Ranelagh Gardens, mest känd för den årliga trädgårdsfesten Chelsea Flower Show. Den brukar äga rum i maj och då invaderas parken av utställare och besökare. Vi har besökt tillställningen – tillsammans med många svenskar, vi hörde svenska överallt – och det är verkligen en upplevelse. Trots värmen, det var över 30 grader, höll sig växterna bra då man hade ett gigantiskt tält med kylaggregat för odlare och leverantörer.

Området Ranelagh Gardens tillhör pensionärshemmet the Royal Hospital. Här bor före detta soldater i vackra byggnader ritade av sir Christopher Wren, mest känd för St Paul’s Cathedral. Man känner lät igen the Chelsea Pensioners på deras klarröda långa uniformsrockar och svarta mössor. Det är inte så lätt att göra besök här, man vill helst ha förbokade gruppvisningar, men ha koll på hemsidan.

Huvudstråket genom Chelsea är King’s Road som anlades för Karl II som ville ha en snabb väg mellan London och Fulham. På 1960-talet blev gatan synonym med ungt mode och Mary Quant startade sin affär här. I slutet av 70-talet blev gatan centrum för punken. Idag finns här många mode- och inredningsaffärer varvade med kaféer. När vi besöker London åker vi alltid till Sloane Square för att promenera längs med King’s Road och ibland promenerar vi omkring på mindre gator. Vi har också gått upp till Kensington, det är en trevlig promenad genom lugna kvarter.